22/12 Söndag - Kunde slutat i katastrof...
Klev upp kl 07:30 - ut i kolmörkret och släppte ut pållarna tillsammans med deras frukost. Morgonrastade vovven innan jag tog mig in i huset och fixade iordning mig själv.
Idag på morgonen har ÖFK sin julkadrilj med efterföljande grötfrukost. Jag tänkte åka in och titta på kadriljen för att sedan vara med på frukosten. Har varit duktig och kom ihåg att anmäla mig till frukosten förra veckan.
Vid 08:30 började det bli ljust ute och jag var precis klar för att åka in till ÖFK. Slänger en blick ut genom mitt fönster, tror inte mina ögon utan tittar igen - och igen!! Till sist sjunker det in i min hjärna vad det är jag tittar på. Båda mina hästar står lösa i min trädgård och betar på gräsmattan!!!!!
Rusar upp och väcker brutalt upp T när jag skriker att hästarna är lösa i trädgården. Han har väl aldrig kommit så fort ur sängen någon gång. Hoppar i stövlar och så ut för att försöka fånga in kräken. I fart fick jag med lite knäckebröd för att ha något att locka med.
Tyvärr så fattade hästarna direkt att de inte fick vara där de var. Och de hade absolut ingen som helst lust att bli ingfångade. Utan de drog iväg i full fart med T springades efter sig. Jag insåg snabbt att det krävdes mer än bara knäckebröd och rusar in i stallet för att hämta en hink med havre. Fick med mig grimskaft också. När jag kommer upp till huset så är hästarna redan ute på allmän väg så jag slänger mig upp på cykeln och cyklar efter så fort jag orka. T försökte locka på kusarna, Oktawia travade iväg i schvungfull trav och efter kom en vilt bockande ponny. Här var det två kusar ute på äventyr. Tyvärr så valde de att styra mot stora vägen. När jag kom fram till T så sa jag åt honom att springa hem och hämta bilen - vi skulle aldrig kunna springa ikapp kusarna och jag fortsatte på cykel. Kusarna hade kommit ett par hundra meter till, men där kände de igen sig - de hade kommit fram till den hage de fick vara i under en vecka i somras. Det syntes på Oktawia att hon kopplade ihop ätande med platsen för hon stannade till, klev in från vägen och började käka det gamla gräset. Jag ställde min cykel en bit ifrån för att inte skrämma iväg kritterna en gång till. Det syntes på Oktawia att hon tyckte det hela var hur lattjo lajbans som helst - det tyckte INTE matte!!! Men jag ställde mig 10 meter från hästarna och så började jag skramla med havrehinken. Till sist kunde inte Oktawia motstå ljudet. Utan kom knallades mot mig sakta men säkert. Ställde ner hinken och lät henne ta några tuggor innan jag kopplade fast grimskaftet på hennes grimma. När den stora damen var fastkopplad så var det inga problem att fånga in den lilla damen.
Hästarna var nu lugna i alla fall. Trots att det blåste rejält ute så var det ingen av dem som var på tårna. De tyckte tydligen att morgonens äventyr var full tillräckligt. Det kunde matte hålla med om. Jag lämnade kvar havrehinken vid min cykel och så började vi knalla hemåt. Damerna följde snällt med. Vi mötte T som hade med en jacka åt mig eftersom jag rusat iväg utan ytterkläder. Han hämtade min cykel under tiden som jag knallade hemåt med hästarna. Hemfärden gick lugnt och stillsamt tillväga i alla fall. Bianca hade väl fått den motionen hon orkade med ;-)
Hur hade då hästarna kommit lösa? Det fattade jag direkt när jag såg dem i trädgården. Igår kväll tog vi in hästarna en annan väg än vad vi brukar. Två klantiga vuxna människor glömde stänga den grinden! Ett misstag som sånär kunde slutat i katastrof!!! Hade inte havrehinken funkar utan kusarna fortsätt rusa iväg så hade risken för ihjälkörda hästar varit uppenbar. Alla hästägares skräck!!! Husse och matte har fått sig en läxa som man sent ska glömma!! Både T och jag insåg också i vilken usel kondition man befinner sig... att vara rädd och springa för livet med usel kondis - det är inte lätt.
Efter att pustat ut och kollat att hästarna höll sig lugna i hagen kunde jag åka in till ÖFK. Själva kadriljen missade jag fullständigt, men kom lagom in till det att grötfrukosten började. Möttes upp av KN och ICE som precis skulle ringa mig och kolla vart jag var någonstans. Det var meningen att kamrat SJL skulle sammanstråla med oss också, men hon mådde inte bra utan fick avstå.
ÖFK har en mycket trevlig tradition att arrangera grötfrukost sista söndagen innan jul. Det hade varit 28 ryttare med på julkadriljen och det var synd att jag missade den. Det var fullsatt i cafeterian och vi hade himla trevlig. God ridsgrynsgröt, lite bröd, julskinka, sill, goda ostar etc. Som avslutning blev det kaffe och lussekatt. Suveränt ordnat och vi hade jättetrevligt. Jag och kamraterna bytte julklappar - återstår hur vi ska fåt tag på SJL, men kom fram till att vi får sammanstråla i mellandagarna.
När frukosten var över så gick vi och spanade i privatstället. Jag träffade M1, som numera kan titulera sig som hästägare då hon precis köpt sitt ett fint 7-årigt sto. Jag följde med ner till hagen när M1 skulle lunchfodra din dam. Jättekul att M1 nu har sin egen häst att rida och tävla på :-)
Det var så dags att fara hemåt. Väl hemma hittade jag T i soffan. Han hade fortfarande inte hämtat sig från morgonens äventyr ;-). Knappt jag gjort det heller, ibland ska man ha tur!
Det började bli dags att ta itu med lunchfodring och stallsysslor, men innan jag drog ut till stallet så fixade jag iordning en annons på Blocket. Två av Lisas fyra kittisar såldes igår, då var tingade sedan tidigare. Nu var två kvar och för dessa två fina killar fixade jag iordning annonsen.
Fotade lite nya bilder och la in på annonsen. Betalade och den skulle bli publicerad inom 1-2 timmar.
I väntan på att annonsen skulle komma ut, drog jag ut till stallet. Pållarna fick sin lunchmat och jag fixade klart med mockningen, fyllde på vatten ute och inne. Passade också på att göra en ordentlig städning i sadelkammaren. Det var välbehövligt. Torkade av hyllor, kistor, fodertunnor etc. Hängde ordning alla täcker som stallkatterna rivit ner och sovit på, vilket också innebar att jag fick borsta bort en massa katthår. Avslutade med en ordentlig sopning av golvet. Kändes bra att få det snyggt och prydligt i sadelkammaren.
Precis när jag var klar i stallet så kom första telefonsamtalet om en kattunge, personen bodde nära men skulle höra med sin sambo först. Alltså skulle personen snart återkomma med besked.
Jag trodde faktiskt att det skulle vara svårt att sälja kattunge så här nära julafton. Men icke. Telefonen gick varm. Snart var en familj från Arboga på väg. Den första personen hörde inte av sig igen, så jag ringde upp den som stod först på kölistan. De skulle bara fixa fram en transport då de inte hade egen bil.
Jag tillbringade alltså eftermiddagen med att svara i telefon och på mail, skriva upp folk på en kölista ifall de som hade första ting inte fastnade för någon kattunge.
Så vid 15.30 kom familjen från Arboga. Man kan ju tro att det är vi människor som väljer vilken katt vi vill ha, men jag ser ofta att det är katten som väljer. Så även idag. Här hade jag två kattbröder som mot mig är lika kelsjuka och så lika att jag har olika halsband på dem för att se skillnad. När första familjen kom fick allihopa (2 vuxna och 2 barn) följa med i kattrummet för att välja. Jag lyfter upp kattunge nr 1 och lägger i famnen på ett av barnen. Fram med kattunge nr 2 och lägger i famnen på det andra barnet. Kattunge nr 1 är ytterst motvillit och har tassar överallt. Medan katt nr 2 snällt finner sig till rätta i famnen på barnen och låter sig villigt lyftas runt bland de övriga medlemmarna i familjen. Och jag sa att ska de ha någon kattunge ska de ta den som är OK med barnen. Strunt samma vilken av kattungarna som var sötast för tillfället. Föräldrarna höll med och familjen valde kattunge nr 2, eller som jag såg det... det var kattungen som valde ;-).
Familjen från Arboga hann precis fara hemåt med sitt nyförvärv när nästa spekulant dök upp. En ungt par som var sugna på att skaffa sig en katt. Med sig hade de killens föräldrar eftersom de stod för transporten. Nu var det alltså kattunge nr 1 kvar som mot den första familjen varit väldigt motsträvig, så vad hände nu. Ut till kattrummet. Jag lyfter upp kattungen och lägger den i famnen på den unga kvinnan - och kattungen lägger sig genast väl tillrätta och börjar spinna!!! Vem kan motstå någon sånt! Kattungen lät sig villigt klappas av alla som var med, och mina vuxna katter visade sig från sin bästa sida.
Jag som då sett hur kattungen betett sig 30 min tidigare insåg att katten just valt sin nya matte och husse ;-). Nu skulle familjen åka bort över julhelgen, och undrade ifall jag kunde ha kvar kattungen en vecka. Inga som helst problem. Bättre att kittisen är kvar här än blir lämnad själv i ett nytt hem. Vi gjort klart med handpenning och så var båda kittisarna sålda :-). Annonsen kunde alltså snabbt plockas bort och jag tillbringade en stund med att skicka SMS och mail till de som stod på kölistan för att meddela att alla kattungar var sålda.
Kvar är nu lilla Pyret - hon är alltså 5 månader men pytteliten. Hon är mycket mindre än de 12 veckor gamla kattungarna jag sålt idag. Förmodligen blir hon dvärgkatt och det känns inte OK att sälja. Så hon får vara kvar.
Pytteliten - men jättesöt :-)
Efter en intensiv eftermiddag var det dags att ge sig ut till stallet igen. Snubblade över en höpåse som låg på golvet i hallen - den hade Hedvig lagt beslag på... Hedvig är som sin mor. Ska krypa in och sova i alla kassar och kartonger hon hittar ;-)
Tyvärr så snodde matte hennes sovplats... Jag plockade in pållarna och serverade hö inne i boxarna. Båda damerna hade haft täcken på sig och det hade behövts - leriga täcken hängdes upp.
Under tiden som hästarna käkade sin em-mag förpassade jag mig in i huset och käkade lite mat själv och pustade ut lite. Vid 17-snåret var det ut igen och passade på att borsta av Oktawia lite innan min kusin och kusinbarn dök upp. Hann precis borsta av det värsta och så fick jag lite hjälp av kusinbarnet. När vi var klara med Oktawia så var det Biancas tur. Kusinbarnet borstade ponnyn, jag fick hjälpa till med att kratsa bakhovarna för Bianca har börjat sprattla med bakbenen när man ska kratsa. Inte lätt att hålla i för ett barn.
Sedan började vi inridningpass nr 2. Även idag höll vi till i Oktawias box. Och vi började på samma nivå som förra gången. Kusinbarnet fick hänga över ryggen och vi gick ett varv i boxen. Funkade bra och vi kunde fortsätta med nästa steg, nämligen att kusinbarnet la över benet och satte sig gränsle över ryggen. Funkade också bra. Bianca blev inte rädd när kusenbarnet satt där och vi kunde gå ett varv i boxen. Samma procedur åt andra hållet i boxen och det funkade bra. Duktig liten ponny och duktigt barn. Tur man har hästintresserade släktingar :-).
Efter avslutat pass fick pållarna återgå till sina boxar. Det spöregnade ute så det var ingen idé att släppa ut dem i leran igen. Kusin och kusinbarn for hemåt och vi ska köra nästa pass med Bianca i mellandagarna.
Så försvann den här dagen. Innan jag gick in i huset kontrollerade jag alla grindar! Vill inte få lösa hästar en gång till - då kanske man inte har lika stor tur. Funderar dock på att dela av hagen eftersom ena halvan är fruktansvärt lerig för tillfället. Då minimerar jag risken med att glömma den grinden som vi glömde igår...
Resten av kvällen tog jag det lugnt. Lite soffhäng och så ut och rasta vovvarna i spöregnet och med det blir det många tassar att torka. Passade på att köra en maskin tvätt. Men för övrigt blev det inget vettigt gjort. Pållarna fick sin kvällsmat vid 21-snåret och jag själv avslutade kvällen framför TV:n.
Så detta är allt för idag!
/Lizzie
Kommentarer
margaretha
Känner igen paniken när man ser sina pållar på en plats där de absolut inte ska befinna sig! Hur jäkla noga man än är så verkar det som om pållarna på något konstigt sätt lyckas ta sig ut ibland. Sist för min del var ju när Wilma blev skrämd och drog rätt igenom staketet... Jag befann mig på jobbet tre mil bort men som tur var så var ju min man hemma.
God Jul och Gott Nytt År
önskar
Margaretha & pållarna på North Hill
Svar:
Lizzie
Trackback
