2/9 Måndag - Huvudvärken från helvetet...
Igår så kände jag av mitt huvud, men hoppades in i det sista att det inte var så som jag misstänkte. Idag stod det utan allt tvivel...
Trigeminusneuralgin - Huvudvärken från helvetet - är tillbaka!!! :-(
Jag tillbringade fm på jobbet med att packa ihop mitt kontor och flytta alla prylar till mitt andra kontor hos IT-ledning. Behövde inte utföra något tankearbete så det gick rätt bra, jag var klar med flyttandet innan lunch och så började upppackningen. Allt eftersom dagen gick så blev huvudvärken värre och värre... :-(
Jag kom hem vid 17-snåret och då var det bara att rota fram Tegretolen - jag hade hoppats att det bara var ett tillfälligt anfall av atypisk trigeminusneurlagi - men det blev bara värre och värre. När jag kom hem från jobbet var det helt olidigt och tyvärr så tar det ett tag innan medicinen gör full verkan...
Jag har varit fri från skov av neuralgin i cirka två år. Har haft känning av den stötvis sedan februari, men nu är det uppenbart att det är ett skov jag är inne. Kan inte komma vid mer fel tidpunkt än när man ska börja jobba med ett nytt projekt. Hjärnan är inte direkt kreativ när man har huvudvärken från helvetet!
Så jag pillade i mig medicin. Vilad en stund och bytte sedan om till stallkläder och släpade mig ut till stallet. Långsamt gick det att mocka och fixa vatten. Aktivera kusen var inte att tänka på, jag klarade knappt av att stå upprätt... När mockningen var avklarad så parkerade jag mig på en trädgårdsstol och så kollade jag på T när han jobbade på taket.
Sakta men säkert byts läkt ut och tegelpannor kommer på plats... Han har i alla fall fin utsiktsplats där uppe på taket - 8 meter upp i luften ;-) Fin kväll har det varit också :-)
När T var klar med taket för kvällen, så fixade han ordning höpåsarna åt mig och han fixade också att det blev rent i katternas sandlåda - snällt av han :-). För övrigt så tog jag det lugnt resten av kvällen och pållarna fick komma in vid 20:30-snåret.
Inte nog med att huvudet var på väg att explodera, jag har idag varit ledsen över huvudtaget. I morse fick jag besked att min älskade gammelmoster somnat in, 91,5 år gammal. På nåt vis kände jag på mig det i fredags - så jag blev inte förvånad över beskedet. Och det är ju lite slumpartat att jag sedan tidigare bestämt mig för att använda släktnamnet från och med 1/9 - och min gammelmoster somnar in den 31/8. Min gammelmoster är född på min gård och hon tyckte väldigt mycket om att gården finns kvar i släkten.
Min gammelmoster har under alla år varit min stora förebild - må hon vila i frid!
Britta Herbertz inför sin 90-årsdag i maj förra året <3
Detta är allt för idag!
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
