21/4 Måndag - Annandag påsk...
Idag tyckte jag att jag mådde lite bättre även om jag fortfarande var snorig. Men hade jag vetat vad dagen hade att bjuda på så hade jag inte klivit ur sängen. Vissa dagar är bara värre än andra...
Jag klev upp som vanligt och släppte ut ponnisarna och serverade dem sitt frukosthö. Strålande sol var det och hur skönt väder som helst. Vi käkade frukost och så småningom fixade vi iordning oss för att fara iväg till Fåsjöhyttan. Jag packade ner kameran för att fota Oktawias fölmage och lite borstar. Slängde ut lite mer hö till ponnisarna och fyllde upp med vatten i vattenkaren. Så var vi klara för avfärd och vid 10-snåret for vi iväg mot Fåsjöhyttan.
Vi åkte med min gamla Volvo, men bilen gick lika bra som i lördags och efter att T fixade lilla hålet på ljuddämparen så spann motorn bättre än på länge. När vi kommit 3 mil bort så händer det som inte tror ska hända. T, som körde, började helt desperat säga "nej, nej nej!!". Jag fattade inte vad som hände först, men min gamle trotjänare dog helt plötsligt. Från att motorn spann jämnare än på länge så tvärdog bilen!!! Mitt i skogen ute i ingenstans...
Tur i oturen hade bilen stannat i en liten uppförsbacke, cirka 50 meter från en liten parkeringsficka så vi kunde rulla undan bilen för handkraft. Sedan kom nästa problem. Vem ringer man till så här en annandag påsk på fm som har möjlighet att bogsera hem oss och bil. Så himla stort umgänge har vi inte.
T ringde sin kamrat HÅ - han hade inte moblen påslagen så där fick vi inte napp. Jag försökte ringa min kamrat som var i Fåsjöhyttan, men hon svarade inte i mobilen. Ringde till ett par andra kamrater som har hyfsat stora bilar, men ingen som hade möjlighet att hämta oss. Kamrat Pysseltrollet var själv hemma och utan bil, men hon fick tag på sin bilkunnige morbror som ringde upp mig. Behövde ju få lite hjälp med felsökning till att börja med. Jag konstaterade snabbt att startmotorn gick runt, men motorn hade ingen drivning eller tändning. Vi skulle kolla igenom lite tändkablar när morbrodern sa att "det låter som haveri på kamremmen", vilket jag då svarade med att det inte var troligt eftersom den är bytt för 3000 mil sedan. När jag svarade det så tittade jag på höljet som ska dölja kamremmet. Och det rådde ingen tvekan - det var kamremmen som hoppat av. Den hade inte gått av, utan glidit av och tryckt sönder höljet.
Alltså inget att försöka meka med vid vägkanten. Förmodligen så har inte spännrullen blivit bytt när kamremmen blev bytt. Det ska tydligen alltid göras, men sådant tar jag för givet att en bilmeckare har koll på. Jag hade liksom ingen aning...
Innan jag hann ringa vidare för att jaga rätt på skjuts så ringde kompisen LB upp. Hon var ju i Fåsjöhyttan och väntade på mig. Såg att jag ringt flera gånger och förstod att nåt hade hänt. Jag berättade vår belägenhet och hon erbjöd sig på stående fot att bogsera hem oss. Något som mycket tacksamt togs emot av mig och T. Dock var hon och hennes sambo tvungna att fara hem och byta bil till sin V70 för att kunna bogsera. Eftersom solen sken och vi i alla fall inte tog oss någon annanstans så var det bara att gilla läget ;-)
Det hade ju kunnat vara värre - totalt snöstorm och -30 grader...
2 timmar efter motorhaveriet var LB och sambo på plats och en långsam färd gick sedan hemåt med Volvon på släp. Väl hemma kunde vi pusta ut och ge LB i alla fall bensinpengar för besvären.
T kände sig tämligen deprimerad - nu har vi två trasiga bilar och rejäla fel på båda två :-(. Inte något guldläge när man bor på landet direkt.
Vi fixade iordning lite omelett till lunch. Vi satt ute i solen och käkade. Tog det lugnt resten av em och jag var mest besviken över att inte fått träffa min älskade pålla. Men vad ska man göra. Utan bil kommer man inte långt. Nu är det bara frågan vad vi ska göra med gamla Volvon. Googlade runt och kollade på kamremsbyte, jag har ju en 945:a och det ska tydligen vara hyfsat enkelt att byta själv man är händig. Gränsen för hur mycket pengar jag kan lägga på den gamla bilen börjar nämligen närma sig. Tanken är att vi ska köpa en nyare bil i stället för Hondan som 1:a bil. Så ha kvar Hondan som 2:a bil. Besikta Volvon och så avyttra den då den inte gått så himla långt (25000 mil årsmodell -91). Tycker egentligen att den är för fräsch för att skrotas... eller var i alla fall.
Helst ville vi kontakta en bilmeckare direkt för att få Hondan lagad så fort som möjligt, men måste vänta tills i morgon. Nu var det bara ett problem. T och Lexi måste ju ta sig till lägenheten...
Så efter att ha fixat korvgryta till middag och ätit, var det dags för T och Lexi att ta sig till lägenheten. Som tur var hade T sin cykel ute hos mig. Vid 18-snåret gav de sig av i sakta mak - 1,5 mil har de till lägenheten och med Lexi på släp gäller att ta det lugnt...
Jag tillbringade resten av kvällen med att fixa lite inne i huset. Tog också hand om en jättehög med stryktvätt. Plockade in shettisarna och borstade dem i tur och ordning. T ringde sedan vid 20:30-snåret då var han och Lexi äntligen hemma. Turen hade alltså tagit 2,5 timme, men hade funkat bra även om det hade gått långsamt. Dock är Lexi inte alls van att springa så långt, så det gäller ju att inte överanstränga vovven.
Ponnisarna blev kvällsmatade vid 21-snåret och nu får det bli soffhäng en stund innan jag tar min snoriga näsa och förpassar mig till sängen.
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
