7/12 Fredag - Vad i helvete!!!
Klev upp som vanligt för att ta sig till jobbet. När jag mornade till mig så satt jag och slösurfade på Facebook. En kompis till mig hade delat ett fb-inlägg från Hemlösa Tassar i Karlskoga. Inlägget handlade om en katt som var ute för adoption. Det var bara en sak!!!
På bilden ser jag min egen katt Pyret som försvann i höstas! Hur i helvete har hon hamnat i Karlskoga??
Pyret är född hos mig och drygt 6 år gammal. Hon har alltid var skygg av sig, men känt sig trygg med att komma in i huset. Utom den här sommaren, sedan juli så slutade hon att komma in. Att fånga in henne ute har jag inte lyckats med. Så jag har sett till att hon haft mat i stallet och jag har sett till henne i trädgården och därför vet jag att katt gått mellan min gård och närmaste grannes gård. Jag hade tänkt att hon kommer in igen när hösten kommer för det är så mina utekatter brukar funka. Sommartid kan de vara ute och smyga på gården i flera dagar, men när höststormarna kommer då vill de gärna ligga inne och mysa istället.
Senast jag såg Pyret är i augusti och när hon sedan var försvunnen misströstade jag och misstänkte att räv/grävling vart i farten. Det har ju försvunnit katter från den här kullen tidigare liksom.
Här påstods det att Pyret vart hemlös och nu sökte sitt för alltid hem. Ibland kan ju katter vara väldigt lika varandra, men i detta fallet var jag tämligen säker på att det min katt. Märkena på tassarna har Pyret nämligen haft sedan hon var kattunge och är orsade av hennes egen mamma. Som var lite väl nitisk i att hålla rent sina små kittisars framtassar.
Snacka om att få en smärre chock så här på morgonen. Framåt em så ringde jag till katthemmet och frågade om katten. Jag hade lagt upp bilder på Pyret och det är samma katt. Det visade sig att katten inte alls hade vandrat iväg speciellt långt. Utan hon hade blvit infångad där hon höll till - alltså Kartorpsområdet - 4,5 mil från Karlskoga. Tydligen hade Pyret en stort varigt sår på kinden så det var ett hål - något som jag alltså tyvärr missat när jag försökt spana in katten. Varbölder kan komma fort i och för sig, men hon kan mycket ha gått med det en längre tid. Självklart har det åsamkat katten lidande, och hade hon bara kommit i huset (som hon alltid gjort tidigare) så hade jag självklart åkt till veterinär till henne.
Det är inga problem att få tillbaka min egen katt, men måste då punga ut närmare 6000 kr. En adoption kostar 1200 kr. Jag får inte adoptera min egen katt. Jag förstår att katthemmen sliter hårt och de kan inte veta att katten faktiskt hade en ägare då den var ochippad. Så där får jag väl skylla mig själv. Dock uppskattade jag inte att bli anklagad för att vara en dålig kattägare som inte upptäckt varbölden.
Det som däremot gör mig heligt förbannad - det är att den som fångade in katten inte orkade knalla iväg 20 m och knacka på dörren för att fråga om jag kände igen katten. Eller hos någon annan granne. Det är 5 stycken fastigheter i området som ligger tämligen tätt. Bor man på landet och har katt så är det inte speciellt ovanligt att katten lämnar den egna tomten och rör sig i området. Jag har hittat mina egna katter 3 km bort när jag vart ute och ridigt, och de var ändå hemma varje dag. Nä, jag är helt övertygad om att den som snodde katten mycket väl visste vart den hörde hemma. Dock bestämt sig för att att den inte fick någon omvårdnad, utan att kolla upp hur saker och ting egentligen förhöll sig. Om de påpekat att de sett att katten hade en varböld så hade katthemmet sluppit att lägga ut för dess veterinärkostnad och de hade kunnat koncentrerara sig på katter som är hemlösa på riktigt. Jag har ju en djävla idiot till granne och hon har säkert ljugit ihop att jag skiter i mina katter! Sedan har de lämnat in den till Katthemmet i Karlskoga och ljugit ihop en historia om att den var hemlös. Vilken sabla otur att jag skulle hitta katten!!
Så nu ska jag registrera alla mina katter så om någon mer blir snodd och inlämnad till katthem går det att spår mig som ägare.
Det är fan i mig inte undra på att katthemmen har fullt upp ifall folk fångar in varje katt som råkar vara ute. Jag har en katt som kommer till mitt stall varje kväll. Inge tror jag att den är hemlös bara för att den hänger i mitt stall. Den är rund och go, och dessutom kastrerad. Alltså har den ett hem, men gillar att hänga hos mig också.
Efter arbetsdagens slut så tog jag bussen hemåt och idag fick jag gå själv från busshållplatsen. T var nämligen kvar i stan och käkade julbord med sitt jobb. Han smörjde nog kråset ordentligt då de var på Karslunds Herrgård. Så väl hemma satte jag igång med att fixa stallsysslorna och när jag var klar så plockade jag in pållarna. De ville gärna komma in till den väntande em-maten. Och jag kunde också konstatera att hästtäcken är guds gåva till mänskligheten... Kandi hade rullat sig ordentligt som vanligt...
Drottningen av lerbad.
Jag förpassade mig in till stugvärmen och så pluggade jag en stund. T kom hem strax efter 18-snåret - och var väldigt mätt och belåten 😉.
Vi tog det lugnt resten av kvällen och var bara ute en vända till och det var när det var dags att kvällsmata pållarna. Då kollade jag till damerna och även stallkatten blev ompysslad och matad. Ängla blev kvällsrastad coh så drog vi in i huset igen. Kvällen avslutas med soffhäng framför TV:n. Så detta är allt för idag!
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
