2/11 Onsdag - Lyckat ridpass...
Efter en dag inne på kontoret så åkte vi hem från jobbet som vanligt. Jag hade fått svar från min veterinär att han lagt upp ett e-recept på avmaskningsmedel. Så tidigt på morgon la jag en order hos Apotea. Att hämta ut på något Apotek i stan brukar sluta med att man får åka runt till flera olika innan man får napp. Dessutom är Apotea billigare än Apoteken i stan.
Väl hemma så tog T itu med att fixa kvällens middag och jag drog ut till stallet. Pållarna em-fodrades och så satte jag igång med stallsysslorna. Jag börjar faktiskt känna mig starkare i kroppen nu och är inte lika vinglig på fötterna när jag mockar. Tidigare hade jag svårt att hålla balansen i det mjuka spånet. När jag var klar med mockningen, rengjort vattenhinkar och sopat stallet, så ställde jag betfiber i vatten. Klar med detta var det full fart in till huset. T var i full fart med att fixa mat - dock var det inte riktigt klart ännu. Alltså gjorde jag lite nytta genom att städa kattrummet och göra rent alla kattlådorna. De små kittisarna var lösa i huset och busade hej vilt.
Vi käkade sedan mat och när vi ätit och vilat en kortis så var det full rulle igen. T hjälpte mig att haka på släpet på bilen och så drog jag ut till stallet igen. T gick in och placerade sig i soffan en stund eftersom han var trött - som vanligt.
Jag fick muta in pållarna till stallet med att skramla med kraftfoder. Det var ändå inte så att det gick snabbt att få in dem. Kandi är mer lättövertalad än Oktawia, men Kandi är alltid hungrig 😉. När jag väl fått in damerna så satte jag igång med att borsta rent Oktawia. Den gamla damen hade rullat sig och var full i lera på hals och ben. Det tog en stund att sanera hästen, men till sist var jag klar och utrustningen satt på både häst och mig.
Vid 19:15 var vi klara och Damen klev snällt in i släpet. Konstaterade att vi var i alla fall ute i bättre tid än förra onsdagen. Det gick bra att köra i mörkret in till ridhuset och pållan stod stilla. Väl framme klev hon ur snällt och vi förpassade oss in till ridhuset. Som vanligt var det två ryttarekipage i ridhuset, var av den ena red lektion. Den andra var min avlidna vännina IC-E's man, LE, som red runt på deras häst. Så kul att han orkat behålla deras pålla och håller igång ridningen. Vi heja och babblade lite - då jag och KN ska hem till LE på fredag kväll för att fika och lyssna på Haaks.
Hur som helst vid 19:35 satt jag alla fall i sadeln och började skritta fram Oktawia. Hade samma upplägg som vanligt. Skritt på lång tygel i 10 minuter, sedan skritt med tygelkontakt i 10 minuter. Därefter började jag trava igång den gamla damen. Oktawia kändes pigg och trava på i bra tempo för att var i början av passet. När jag travat en stund så lämnade de andra två privatryttarna ridhuset och vi fick hela privatdelen för oss själva. Jag travade en stund till och efter 10 minuters travjoggning så testade jag att sitta ner i traven och jobbade med övergångar trav-skritt-trav på en 20-meters volt. Oktawia skötte sig fint och var med på noterna. Vi jobbade först i vänster varv och när vi sedan bytte till höger varv så kändes det fortsatt bra, så jag testade att lägga till höger galoppskänkel.
Oktawia fattade höger galopp snällt och villigt! Och det min gamla kropp funkade. Om det inte hade vart för ridskolegruppen i andra änden av ridhuset hade jag jublat högljutt!
13,5 månad efter diskbråcket från helvetet och äntligen klarar jag av att galoppera! Lyckan är total 😀
Jag tror Oktawia kände på sig att hennes gamla matte inte är helt korrekt i kroppen ännu, för hon galoppera på superfint i ett jämt tempo och det kändes som om hon bar mig väldigt försiktigt. Jag klarade i alla fall av att galoppera typ 3 varv på en 20-meters volt innan jag bröt av. Vågade inte utmana ödet mer.
Efter galoppen så klarade jag i alla fall av att fortsatt sitta ner i traven och jobba lite. Utan att det gjorde ont någonstans .
Avslutade sedan passet med att skritta 10 minuter och jag klarade till och med av att sitta av Oktawia hyfsat simidigt.
Så nöjd med dagens ridpass idag 😁
Efter ridningen får jag lite ont på insidan av mitt vänstra knä, men det har ingenting med diskbråcket att göra. Det är tyvärr en påminnelse om en cykelolycka för 33 år sedan. När jag promenerat några minuter så släpper den smärtan i alla fall.
Oktawia klev sedan snällt på släpet och vi kunde fara hemåt igen. T fick köra hem eftersom mina ben var rätt trötta. Väl hemma pysslade jag om Oktawia och T fixade ordning damernas höpåsar. När vi var klara så kollade jag igenom Kandi och så fick damerna sin efterlängtade kvällsmat. Vi kvällsrastade Ängla och nu får det bli lite soffhäng framför TV:n som får avsluta kvällen. Så detta är allt för idag
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
