14/12 Torsdag - Hemmakväll...
Jobbade i stan idag och jag började dagen med att åka med bussen till IT-huset. Först hade jag ett digitalt möte och sedan ett 2 timmar långt fysiskt möte. När mötet var avklarat så käkade jag min medhavda lunch och därefter promenerade jag iväg till mitt kontor på Fabriksgatan. Det var -9 grader ute, så det var bara att pälsa på sig överdragsbyxor och parkasjackan. Sedan tog det mig 45 minuter att ta mig över stan. Trottoarerna var hala så det gällde att gå försiktigt. I vanliga fallet så går jag på 30 minuter om jag pinanr på ordentligt.
Jag hade ytterligare ett fysiskt möte under em och sedan jobbade jag på med lite annat adminjobb. Från mitt kontor har jag nära till busshållplatsen - det tog bara 5 minuter att gå, och jag var på plats vid 5 för att vara på den säkra sidan. Dock behöve jag inte vara orolig! Bussen var sen... rusningstrafiken i stan efter kl 16 är inte att leka med.
Cirka 16:15 kom bussen och när jag väl kom ombord så mötte jag upp T som klev på en hållplats innan. Det blev sedan ytterligare en promis från busshållplatsen till hemmet och idag fick jag ihop över 10 000 steg innan jag ens närmat mig stallet. Att promenera på hala vägar känns i benen. För hur det än är så spänner man sig pga halkan. I vår ålder vill man inte hala omkull - för då bryter man ju lårbenshalsen 😵.
Väl hemma så em-fodrade jag pållarna det första jag gjorde. Jag rastade Ängla ordentligt också så hon fick springa av sig. Det är kul att leka in snön och hon verkar inte bry sig över kylan. Trots att vi har hela gården inhängdad med elstaket så lyckas råddjuren komma in på tomten. Det var helt fullt med färska råddjursspår i snön och Ängla hade fullt upp att undersöka dem.
När Ängla var nöjd så förpassade vi oss in till stugvärmen. Det var riktigt varmt och skönt i köket för T hade hunnit få fart på en brasa i kökskaminen och den värmer upp köket snabbt. Nu var det frågan vad vi skulle äta till middag. Det visade sig att vi skulle göra renskavsgryta, men glömt bort att ta upp renskaven från frysen. Så i stället fick det bli te och mackor. Jag behöver inte ha med mig någon matlåda i morgon eftersom vi ska ha Jul-APT med förvaltningen i morgon fm och avsluta med lite jullunch.
Passade på att gosa med gullefjunen och insåg att det nu är hög tid att göra reklam om att de små sötnosarna är till salu. De är leveransklara lagom till jul - kan man få en trevligare julklapp 😉.
Alla småkittisarna är hur söta som helst och det är bara att inse att det är dags att skiljas från dem och de får nya för-alltid-hem.
Vid 18-snåret drog jag ut till stallet och tog itu med stallsysslorna. Ängla hängde med ut och nosade runt bland råddjursspåren igen. När jag fixat klart damernas mat, mockat, sopat stallet och pysslat om stallkatterna så var det full fart in till stugvärmen. Jag tog med mig Sixten in för han hade vart ute i stallet hela dagen och var lite frusen. Jag noterade också att gamla Missen drog ut från sadelkammaren ut i kylen. Blev orolig för han är riktigt gammal och skruttig, så hur han ska klara kylan är frågan. Jag försökte fånga in honom och få in honom i sadelkammaren igen, men icke. Han försvann snabbt som ögat. Kändes inte bra i magen, men vad ska man göra. Missen är en mycket självständig katt som själv bestämmer vad han ska göra. Sixten blev i allfa fall nöjd med att bli upplyft och var superkelsjuk. Tills vi kom in i huset och han fick syn på alla kittisarna - då gömde han sig i vardagsrummet. Sixten är inte rädd för kittisarna, utan det är Mamma Katt som han är livrädd för. Zemla är en riktit stridis och Sixten har råkat ut för henne tidigare.
Jag frågade T om vi kunde skotta lite mer snö, men icke! Det var inte diskutabelt alls. Jag hjälpte honom att kolla om han fått något svar fårn 1177, och det hade han. Dock var det ett ickesvar och vill att han ringer upp och förklarar närmare vilka problem han har. Och det kommer ju inte att hända eftersom T har telefonfobi. Ringa samtal till någon han inte känner - det händer inte! Han svara inte heller på samtal från folk som han inte känner eller blivit förvarnad om att personen kommer ringa.
Jag hade ingen lust att behöva gå ut själv och skotta, så det fick bli soffan och så kollade vi på två avsnitt av FBI. När vi slöat klart så fixade jag matning av kittisarna och tog hand om lite ren tvätt. T hade fixat rent kattlådorna under tiden som jag var ute i stallet, men någon av de vuxna katterna hade ändå roat sig på övervåningen och jag fick göra rent utanför kattlådan.
Vid 20:30 drog vi ut till stallet och pållarna skulle få komma in. Dock såg vi inte röken av några pållar. T knallade ner till den nedre delen av hagen och där stod de och tryckte. Det var inte heller självklart att de tänkte röra på sig. Oktawia var seg som sirap och hade ingen som helst lust att behöva gå in. Efter en kvart hade vi äntligen fått upp dem till stallet och jag fick leda in Oktawia. Kandi hade sin fokus någon annanstans just då, så hon fattade inte att Oktawia gick in i stallet. Kandi börjar därför galoppera runt som en tok, helt stressad över att kompisen gått upp i rök. Det tog en stund innan hon fattade att Oktawia redan var i stallet. Lite kaos där kan man säga. När damerna väl stod i sina boxar, ja då kunde inte maten komma fort nog!
Jag fyllde sedan på med kattmat och vatten i sadelkammaren. Som tur var kom Missen in till värmen i sadelkammaren och det kändes skönt!
Nu blir det i alla fall lite nyheter som får avsluta kvällen. Så detta är allt för idag.
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
