2/11 Onsdag - Vidrig väntan...
Dagen började normalt. For till jobbet och jobbade några timmar innan vi for hemåt för en långlunch. Det är dags för Kandi att börja skolan - alltså fröken ska får bo borta i några dagar för att börja sin bana som ridhäst.
Så full fart hemåt. Bytte om lite snabbt. Och så packade vi ordning det som skulle med. Lite hö, sadel och träns. Vi förberedde också bil och trailer så vi kunde lasta direkt från stallet. Sedan var det dags att plocka in Kandi. Det spöregnade ute så hon klev villigt in i stallet. Utanför stod Oktawia och gnäggade övergivet. Vi bytte täcke på Kandi så hon fick på sig ett torrt täcke och så dags för lastning. Eftersom det spöregnade ute så rann det från stalltaket, det var en stor vattenpöl framför baklämmen. Kandi tvekade till att börja med, men när jag lockade på henne och gick före in i trailern så följde hon snällt med in i trailer och T stängde luckan lite försiktigt. Nöjd med att fröken snällt klev på så for vi iväg till min tränare. Inte långt att åka, men eftersom Kandi inte är trafiktränad över huvud taget så att gå med henne till anläggningen - det fanns inte med på kartan.
Vi körde jätteförsiktigt eftersom jag har en enkelaxlad trailer och den allmänna grusvägen var rejält sönderregnad. Vi var framme 10 min senare och så skulle vi lasta ur. Där tog det totalt tvärtstopp....
Kandi vägrade gå bakåt, nog för att jag inte tränat på kommandot "back" så jättemycket, men lite - dock på slät mark. Att backa idag var totalt omöjligt. Vi hämtade min tränare och ett tag var vi tre stycken personer som stod framför Kandi och försökte putta ut henne ur trailern, men icke. Hon väger ju säkert 500 kg så det är ju så himla lätt att lyfta. Vi provade att åka ut och åka en sväng. Åkte hem igen och försökte lasta ur hemma där Kandi kände igen sig och hörde Oktawia gnägga i hagen, men hon kunde fortfarande inte lyfta bakhovarna.
När vi hållit på ett par timmar så fanns det bara en sak att göra. Jag behövde få ut en veterinär som kunde komma och droga Kandi så vi skulle kunna få ut henne ur trailern. Bara att ringa till distriktveterinärjouren och prata med en veterinär. Det var inga problem, men tyvärr kom det ett par sjukdomsfall emellan som var viktigare än att få ut Kandi ur trailern - så började eftermiddagens helveteiska väntan. T var ju tvungen att åka tillbaka till sitt jobb så jag fick klara mig själv. Så jag käkade lite snabbt, och så ut till Kandi. Vi åkte tillbaka till min tränare en sväng, men när jag fick besked att vetten skulle bli ytterligare försenad så åkte jag iväg till ICA-affären och hämtade senaste Oriflameleveransen som kom idag. Sedan for jag tillbaka till min tränare och där väntade vi resten av em och kvällen. Vi provade en gång till att försöka lasta ur, men icke. Kandi var dock duktig och höll sig lugn i trailern. Jag hade ju hö med mig så damen var nöjd med att stå där inne i lådan och käka mat...
Att matte nästan var nära ett nervsammanbrott var en annan sak. Jag satt på helspänn hela tiden och bara väntade på att hon skulle flippa ur i trailern och få försöka sparka sig ut. Det var riktigt gråruggigt ute så jag frös hela tiden. Vid 17-snåret kom T och undrade hur det gick och jag sa att än så länge är hästen lugn, men vetten hade inte dykt upp ännu. Vid det här laget var jag typ grinfärdig.... T kom i alla fall med en varm bil så jag kunde värma mig än stund, men ändå ha koll på Kandi.
Så vid 18:40 kom äntligen veterinären. Snabb koll av hästen och så fick hon en spruta Plegacil. Vi väntade i 10 min till Plegacil börjat verkat. Vi fällde ner rampen och försökte vi lasta ur Kandi - men hon vägrade fortfarande backa.
Veterinären tyckte vi kunde prova att vända hästa i trailern. Vi hade inte våga prova detta tidigare pga att min trailer endast är 150 cm bred och Kandi är längre än så från bogen till rumpan. Så jag gav snöret till veterinären så fick hon testa och se ifall det skulle gå att vända Kandi. Det brakade till och hon kom runt och kort därefter var hon ute ur trailern.
ÄNTLIGEN - 7 timmar stod hon i lådan....
Veterinären kollade igenom Kandi, lyssnade på hjärtat osv och allt var som det skulle även om lita fröken hade väldigt hög puls. Kandi installerades i en box hos min tränare och så fick hon snoza på sin nya boxgranne...
Med hästen på rätt ställe och allt var ok med henne så kunde jag äntligen åka hem. Väl hemma så fixade jag mockningen under tiden som T fixade vattenhinkar och fyllde på höpåsarna. Vi plockade in Oktawia och Bianca. Kollade av dem och de fick sin kvällsmat. Oktawia letade efter Kandi, men kunde i alla fall koncentrera sig på sin mat.
Vi dorg in till huset och T fixade ordning lite varm korv åt mig. Jag var fortfarande så stressad över dagens händelser att jag inte klarade av att käka något annat. Enligt vetten så är det tydligen inte helt ovanligt att det blir så här tilt i hjärnan på en unghäst. De fattar helt enkelt inte att de kan gå baklänges.
Bara tanken på att försöka köra Kandi i min trailer igen gjorde att jag började grina. Detta är absolut inget jag vill behöva risker igen. Alltså är det hög tid att kolla efter en annan trailer....
Nu avslutas kvällen i alla fall med lite nyheter på TV4 innan jag intar horisontalt läge.
/Lizzie
Kommentarer
margaretha
Jösses! Trots att jag pysslat med pållar i ganska många år så har jag inte varit med om någon häst som inte backat ur trailern. Jag förstår att din stressnivå var hög då man inte vet om pållen ska få spel eller inte.
Ett tips är ju att köpa en transport med fronturlastning om du ändå ska byta transport.
Svar:
Lizzie
margaretha
Glömde... En kompis pålle var lite osäker på just backning men om vi drog lite försiktigt i svansen så backade han. Värt att prova?
Svar:
Lizzie
Trackback
