19/6 Tisdag - Premiär...
T kom och hämtade mig kl 16:15 då jag stämplade ut från jobbet. Det var full rulle hemåt och idag var det bilen för det blåste fulsltändig storm. Dock sken solen fint och planen för kvällen var en tur till min beridare med Kandi. Vi skulle vara där kl 18, så pållarna fick sin em-mat omgående och jag snabbmockade Oktawia och Kandis boxar, ställde ordning betfor i blöt, gjorde rent vattenhinkarna och så hann jag få i mig lite ätbart för egen del. Vi hakade på trailern och stoppade in mellanväggen och så vid 17.30 hämtade vi in pållarna.
Oktawia fick finna sig i att bli kvar i sin box - inte alls kul ;-). Jag borstade av Kandi och strax innan kl 18 var det dags att lasta fröken. Det var ett tag vi åkte någonstans med Kandi, men hon klev snällt med in i trailern och vi kunde fara iväg. Som tur är bor beridaren nära för jag hade inte velat åka långt på Grävevägen i den blåst som var idag. Det ska enligt prognosen spöregna i morgon, så det är därför vi bestämde oss för att premiärturen för i år fick bli idag.
Tio minuter senare var vi framme och som vanligt började Kandi hoppa jämfota när släpet stannade. Hon har inget tålamod alls för att stå stilla när släpet väl stannar. Kandi måste jag lasta ur via fronturlastningen då hon inte kan backa ur trailern. Frökan får finna sig i att stå kvar i släpet tills jag kopplat fast henne i grimskaftet, tagit loss bommen etc. Sedan så hoppar hur ner för frontlämmen. Det gjorde hon även idag, men utanför släpet låg det en grushög som hon reagerade på och studsade tillbaka mot släpet - där stod jag och innan jag hann reagera låg jag i gruset och såg att fyra hovarna virvla runt framför ansiktet. Tur att jag har hjälm på mig - hann jag tänka. T, beridaren, beridarens pappa och så beridarens pojkvän frågade lite chockat hur det gick med mig, men jag var snabbt uppe och kunde leda in hispiga Kandi till beridarens stall och skötselplatsen där. Kandi hade nu lugnat ner sig och jag började klämma på mig själv. Jag var lite öm över höger ben och misstänker att jag blev sparkad där. Jag sopade i höger armbåge jag när slickade gruset, men inte mer än att kände av det lite.
Vi hämtade Kandis sadel och träns för att lämna över dessa till Beridaren som fixade ordning Kandi.
Så var det dags för premiäruppsittning för i år. Beridaren började som vanligt en stunds longering, först med stigbyglarna fastsatte och sedan drog hon ner dem - ingen reaktion. Kandi hade nämligen fullt sjå att hålla koll på alla ensilagebalar som låg utspridda ute på gärdet. Efter longeringen så började beridaren med att rycka i stigbyglarna, hängde på vänster sdia och sedan på höger sida. Klappade på korset, halsen och viftade med armar och ben. Kandi brydde sig föga utan det syntes att hon visste vad det handlade om. Snart kunde Beridaren grensla Kandi och Kandi var med på noterna.
Dagens premiärtur med uppsutten ridning gick jättebra. Kandi verkade tycka att det var ritkigt kul, även om hon har lite attityd och i början ifrågasatte om hon verklige behövde röra sig framåt. Det kom ett par bakutsparkar, men inget annat. Så länge hästen inte håller på och bockar eller stegrar sig som en galning tycker jag att det inte är lika läskigt.
Kandi var superduktig idag - hon har inte blivit riden sedan september förra året - och idag fräste de runt på gärdet i alla gångarterna, som om de aldrig gjort något annat :-). Trots stormen ute ;-)
Så himla duktig beridare och duktig bebishäst. Efter ridpasset blev Kandi spolad - det kom hon ihåg och stod stilla. Hon klev också snällt in i trailern och vi for hemåt. Väl hemma så hade hon visserligen bråttom ut ur trailern som vanligt, men hoppade inte på mig i alla fall ;-).
Fröken blev placerad i sin box och Oktawia kunde äntligen lugna ner sig. Jag plockade in prylarna till sadelkamaren och så tog jag itu med mockningen av Biancas box. Kollade sedan igenom Bianca - som fortfarande är stapplig och har förhöjd puls i kotorna. Hon är inte bättre från sin fång :-(. Kollade sedan igenom Oktawia och den gamla damen var nöjd med uppmärksamheten. När jag var klar med Oktawia förpassade jag mig in till huset för nu tyckte jag att jag behövde ta mig närmare titt på min fot. Det började kännas lite väl mycket i min fot och behövde kolla på den.
När jag tog av mig skorna så kände jag att foten var svullen och att jag hade rätt ont strax ovanför vristen. När jag fick av mig ridbyxorna så såg jag ett sår - uppenbarligen har har jag förmodligen blivit trampad av Kandi. Därav svullnaden i foten - det smärtade precis över såret, men det gjorde inte ont när jag gick på foten och kan flexa foten åt alla håll och kanter. Kan däremot inte fifta på tårna för då stramar det så i svullnaden.
Vänster fot - lite svullen över fristen...
i jämförelse med höger fot...
På fejan fick jag tips om att lina foten med en elastisk linda så det har jag gjort. Så får vi se hur det ser ut i morgon. T fixade i alla fall kvällsmatningen av pållarna under tiden som jag satt i soffan och tog det lugnt.
Så detta är allt för idag!
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
