19/9 Söndag - Ont, ont, ont...
Faktiskt sovit OK under natten, men kan bara ligga på höger sida. Vaknade kl 6 och hade svinont. Försökt gå några vändor på övervåningen men smärtan släpte inte. T kom med 2 Alvedon och efter dem blev det lite bättre och jag kunde sova en stund igen. Sedan vid 9-snåret var det klippt igen. Behövde upp för att gå på toa och fick fruktansvärt ont i mitt vänstra ben. Försökte hänga på trappräcket för att slappna av i benet. Det brukar funka, men inte idag. Det gjorde galet ont så jag bara grinade rakt ut. T kom med Paraflex och morfintabletter. Tack och lov så verkade de ganska snabbt och kunde ta mig tillbaka till sängen.
Kunde sedan ligga och vila utan att det värkte allt för mycket.
Vid 12-snåret behövde jag upp igen. Jag hade ont i benet och behövde mer Alvedon. Eftersom de var slut så åkte T iväg till närmaste affär och shoppade mer Alvedon. Under tiden som han for iväg så knallade jag runt på övervåningen. Eller släpade mig fram och tillbaka med hjälp av kryckorna rättare sagt. Promenera gör ingen skada även om det gör ont. Smärtan var hanterbar och efter att T kommit hem och jag fått i mig ett par Alvedon till så kunde jag ta mig ner på undervåningen. Förpassade mig in till duschen och en stund senare var jag ren och torr. Med hjälp av T så klart. För jag kan varken tvätta eller torka mina egna ben. Handikappad är ordet.
Resten av em kunde jag faktiskt hålla mig på benen. Något som T kanske inte riktigt uppskattade för med mig på benen så var han tvungen att städa. Det var grymt smutsigt på golvet. Så han fick börja med att dammsuga övervåningen. Hjälpte mig att byta lakan i sängen, sedan fick han moppa golvet på övervåningen.
Efter lite vila fortsatte T med att dammsuga undervåningen, vilket var välbehövligt. Jag lyckades faktiskt med att diska. Kunde stå utan kryckor så då funkade det rätt bra.
T tyckte förstås att det var onödigt att städa. Han ville helst ligga i sin säng och vila. Eftersom han är orolig för mig så sover han dåligt om nätterna. Efter några slitsamma timmar så var till sist huset i hyfsad ordning. Att få rent på golvet gör himla mycket för trivseln.
Vid 16-snåret kom LJ så hon fixade mockningen åt mig idag. Något som T slipper idag alltså. Så när vi var klara med städningen kunde han vila. Jag förpassade mig ut till stallet - i morgonrock och jacka - stapplades fram på kryckor och pratade med LJ. När hon var klar med mockningen så tog hon in hästarna och det var himla trevligt att hälsa på damerna. Det var några dagar sedan. Tror de var lika glada över att se mig också. Framför allt var de nyfikna på mina kryckor.
Tog det lugnt resten av em-kvällen. Kunde halvligga i soffan och kolla på TV. Frågan är nu bara hur länge ska jag behöva ha så sabla ont på morgonen. Att ta sig ur sängen på morgonen är rent av vidrigt.
Känns inte som om den här skiten kommer gå över speciellt snabbt...
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
