10/8 Torsdag - Äntligen sol...
Vaknade upp till en dag med uppehåll - och jag hoppades att det skulle hålla i sig. Även idag blev det jobb inne i stan för min del. Vi hade pratat om att ev. cykla till jobbet, men så insåg vi att vi behövde shoppa efter jobbet. Både kattmat och hundmat var behövde inhandlas - och fodersäckar på 12 kg är svårt att få ner i cykelkorgen 😇. Därför blev det bil till jobbet och T släppte av mig vid mitt kontor som vanligt innan han fortsatte vidare till sitt jobb.
Arbetsdagen försvann snabbt och vid 16:30-snåret stämplade jag ut och T hämtade upp mig. Det hade varit uppehåll hela dagen, men nu, nu minsann var det tvungen att komma skurar. Så paraplyet kom till användning idag också. Vi for iväg till Willys och fyllde upp förråden. Inte bara djuren behöver ha mat, vårt kylskåp ekade tom och behövde också fyllas på. När shoppingen var avklarad så var det full fart hemåt.
Väl hemma så var det uppehåll och vi packade upp matshoppingen. T satte sedan igång med kvällens middag - det blev en av hans favoriträtter - inte korv. Utan spagetti och köttfärssås. Och då inte hemmagjord, utan den på burk. Kanske inte världens nyttigaste - men fullt ätbar.
Under tiden som T fixade ordning kvällens middag så drog jag ut till stallet. Jag började med att ställa ordning betfor och vetekli i vatten. Satte sedan igång med att mocka båda boxarna och skulle avsluta med att fylla på spån. Hämtade säckkärran och tog försiktigt tag i en av säckarna. Vet ju att de är sköra. Trots att jag knappt lyfte tag i säcken så spräng den på längden. Fy fasen vilka skitsäckar (Biltemas byggsopsäckar). Jag lät säcken vara i fred för vi behövde vara två för att försiktigt lyfta upp den på en skottkärra. Jag skurade rent vattenhinkarna och sopade stallet innan jag sedan förpassade mig in till stugvärmen. Jag kom in lagom tills det att maten var klar. Vi käkade och sedan förpassade sig T till soffan för att vila. Jag kollade till kittisarna. Badandet med klorhexidinschampo hjälper inte ett dugg. Fler och fler variga krustor dyker upp på de två kittisarna som är drabbade. Känner mig oerhört frustrerad och stressad över att det ska ta så lång tid att få penicillin till de små. Det känns som moment 22 - de kan dö om de får fel penicillin - men jag är sjuk orolig över att de ska hinna dö innan vi får penicillinet 😰. Jag baddade krustorna med klorhexidinlösning i alla fall. Den som har utslag runt ögon och näsan blev baddad med hjälp av en bomullstops. Att få in klorhexidin i ögonen är ju inte skönt direkt.
Strax innan 19-snåret så förpassade vi oss ut till stallet. T hjälpte mig med att lyfta upp den trasiga säcken på en skottkärra så det inte rasade ut en massa spån i onödan. Spånet placerades i Kandis box och så hämtade vi en säck till. Nu välte vi ner den i skottkärran så den höll faktiskt ända tills jag rullade ur den i Oktawias box. När bäddarna var ströade så drog T in till soffan igen och jag hämtade in pållarna.
Det var uppehåll och vindstilla. Alltså dags att ta itu med lite hästaktivitet. Både jag och pållarna har slappat till oss rejält. Jag och Kandi har blivit runda om magen, medans Oktawia har tappat sin överlinje. Så lite mat till de två förstnämda och sedan öser jag på med rejält med mat till gamlingen. Förhoppningsvis går det att bygga upp överlinjen lite mera igen, men jag vet att det är svårt på gamla hästar. Oktawia är inte tunn över revbenen, så hon har fått i sig energi så det räcker, men protienmängden har inte räckt till. Kandi ser ut som en köttbulle däremot så det är inget fel på betet. Det är Oktawia som inte tillgodogör sig proteinet lika bra längre. Hon har alltid varit svår att få en bra överlinje på och nu när hon är gammal så underlättar det inte direkt. Så nu är det dags att bygga upp våra förslappade muskler.
Jag fixade ordning Oktawia och så gav vi oss ut på en promenad. Äntligen sol och lite hästaktivitet 😀! Det har varit dåligt av den varan de senaste veckorna. Vi hade tur och regnskurarna höll sig borta. Det blev till och med en fin kväll där solen tittade fram. Oktawia visade sig tycka det var lattjo lajbans värre att få komma ut på promenad och skrittade på i ett raskt tempo. Jag hade fullt sjå att hänga med. Det var dessutom ganska varmt ute så jag blev snabbt varm. Vi gick fram och tillbaka till röda ladan, vilket är en promis på 35 minuter. Idag klarade i alla fall inte jag av mer. Oktawia hade gärna fortsatt ett tag till, men då hade hon fått släpa hem sin matte hängandes i grimskaftet.
Hur som helst - den gamla damen var nöjd över att få komma ut och lufta sig.
Mycket nöjd 😍
Vi var hemma igen vid 20-snåret. Jag var rejält svettig och insåg dessutom att jag inte hade några promenadvänliga skor på mig. Jag hade på mig mina Ariat jodpurskängor med stålhätta. Mycket bra när hästarna steppar runt - har rättat mina tår några gånger. Men inte alls sköna att promenera i. De blir ju lite tunga. Så att ta en promis med Kandi det orkade jag inte med idag. Däremot så blev hon uppställd på stallgången och borstad. Dessutom har den lilla fröken tappat höger baksko. Någon som rusat runt i hagen 🙄. Min hovslagare kommer nästa fredag för att sko Oktawia, och hon lär inte ha någon ledig tid innan dess i vilket fall som helst. Alltså får Kandi fortsätta att leka i hagen ett tag till.
När jag var klar med Kandi så fixade jag ordning deras kvällsmat och serverade den. Jag plockade undan i stallet och så förpassade jag mig in till huset. Jag insåg att jag kommer ha ont i mina skenben i morgon. Jag hade redan fått värk i benhinnorna i mina skenben. Snacka om att den gamla kroppen blivit känslig 😳. Ja, det får nog bli några promenader så vi kommer på banan igen.
Kvällen avslutas som vanligt med soffhäng framför TV:n så dettar är allt för idag.
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
