13/8 Söndag - Vatten, vatten, vatten...
Jag sov verkligen svindåligt under natten. Vaknade utav att det ösregnade ute. Det var ingen liten skur, utan det höll på halva natten kändes det som. Så när jag klev upp vid 8-snåret så var det ingen idé att ta sig ut till uterummet utan jag förpassade mig till soffan med min frukost och kollade på Nyhetsmorgon. T fixade utsläpp och morgonfodring av pållarna. När han kom in så sa han ingenting om hur det såg ut i stall eller på gärderna. Tror att han knappt var vaken och noterade saker och ting. För när jag satt och slösurfade på FB så såg jag hur det varnades för framkomligheten i vår närhet. Vägar som var avstängda, trädgårdar som höll på att spolas bort och källare som var fulla med vatten 😱. Tydligen hade det kommit enorma mängder regn under natten - i närmaste samhälle så hade hela augustis nederbörd droppat ner under natten. Eftersom Kilsbergen ligger nära så forsar ju också allt vatten ner till oss på slätten.
Så vid 10-snåret fixade vi ordning oss och drog ut på en cykeltur för att spana in hur granskapet såg ut. Vi själva bor ju på en drumlin - alltså en stor kulle med moränjord - så det var torrt runt huset. Men nedanför kullen... man kan säga att vi har hus med sjöutsikt numera 😳. Den lilla gatan ut till allmän väg har precis klarat sig från att bli översvämmad - men det var inte mycket mer. Diket är fullt och grannens hage och den sommarhagen jag hur, står under vatten.
Ingen idé att hästarna återgår till sommarbetet, om de inte ska förvandlas till sjöhästar vill säga.
Vi cyklade banvallen mot närmaste samhälle. Där två bäckar går ihop till en bäck - som så klart ligger i en liten svacka. Där var det översvämmat och marken förvandlats till en mindre insjö. Dessutom var stora vägen översvämmad. Foto taget åt norr.
Vy åt söder - bäcken brukar vara 50 cm bred...
Stora vägen var egentligen avstängd, men det kom bilar ändå som trotsade översvämningen.
Vi cyklade förbi en skjutbaran, tog gärdesvägen tillbaka och ut på den gamla vägen upp till samhället. Här var vägen avstängd för bilar och det gick inte att ta sig uppför den branta backen för att komma vidare till samhället. Den biten av vägen var helt bortspolad!
I diket brevid vägen var det proppfullt med vatten, så till den milda grad att den svämmade över traktorvägen ut till gärderna.
Vi cyklade vidare och kom hem till vår by igen. Vi åkte förbi vår infart och cyklade ner för att kolla bäcken från andra sidan. Man kan säga att den verkligen var proppfull. Detta är tag med vyn åt norr. Det röda uthuset till höger i bild är mitt stall.
Vi cyklade hemåt igen och gärderna nedanför vår kulle var så mättade med vatten att till och med grusvägen var översvämmad. Detta har jag aldrig varit med om. Inte ens under den stora översvämningen 1973!!!
Alltså det är helt galet med vatten överallt! Det kan absolut inte vara så lattjo lajband för bönder som har i princip mogen säd att ta in snart. Hur de nu ska komma ut med maskiner på dessa åkrar. Och det ser inte ut som om det ska sluta regna.
När vi var hemma igen så var T trött efter vår cykeltur om 5 km på elcyklar 🤔 och behövde vila. Jag drog ut till stallet och fixade mockningen. Inne i stallet hade det också regnat in. Det finns en gräns för hur kraftigt regn 90 år gamla tegelpannor håller för. Mitt stall ligger också lite i nerförslut, så vatten från gårdsplanen hade runnit ner till stalldörren och till sist runnit in i stallet. Inte mycket, men tillräckligt för att det var blött på stallgången. Vattnet utanför hade vid det här laget sjunkigt undan i alla fall. När jag mockat klart så fick pållarna sitt lunchhö och i hagen var det klafsigt. Bestämde mig för att mocka ligghallen när jag ändå var i farten. Vi har bra tak och väggar i ligghallen. Även en murad kant nertill, men det kommer upp vatten underifrån. Och efter nattens regn så var det totalt platskblött i ligghallen. Gummimattorna flöt nästan och allt spån var totalt dygnsurt. Det spelade ingen roll att det slutat regna och solen tittade fram - här är det ett riktigt sabla surhål!
Det var absolut ingen idé att mocka ut den blöta spånet och lägga in ny, då skulle den också bli totalt dygnsur. Jag mockade upp bajset för att det inte skulle locka till sig flugor och lagom när jag var klar så kom Oktawia inklampandes och visade med all tydlighet att hon tyckte det var färdigmockat. Även Kandi kom inklampandes och jag förstod varför de ville vara i ligghallen. Ute sken solen för fullt och det hade blivit knallvarmt och tusen insekter.
Jag lämnade ligghallen och passade på att fälla ner köldridån som jag haft uppsatt åt sidan så Kandi ska våga gå in. Hon verkade inte bry sig eller bli rädd för remsorna nu när de hängde rakt ner.
Jag tänkte att ut lär hon ju ta sig på ett eller annat sätt. I alla fall när Oktawia lämnar ligghallen.
När jag var klar i stallet så fixade jag ordning kaffe och mackor åt mig. T låg i soffan i uterummet och sov. Jag hämtade en tidning och så satt vi och slappade i uterummet under em. Vi hade tänkte röja klart med sly utmed vår uppfart, men eftersom vägarna var avstängda så kommer vi inte fram till ÅVS. Alltså ingen idé att göra röjningsarbete för jag ville inte ha riset ligga kvar på gräsmattan. Gräsmattan skulle behöva klippas igen, men eftersom det var så himla blött ute, så var det inte heller någon idé.
T har ju inga problem med att slappa, han sov mest hela em. Han tycker det är helt normalt att sova så mycket som han gör, det tycker ju förstås inte jag. Men att få iväg T till en läkare - det går fan i mig inte. Vad är det egentligen med vuxna män och detta att ta hjälp egentligen 🙄. Att jag försöker hjälpa honom att boka tid funkar inte heller, då blir han ännu mer motvalls. Så han fick ligga där i soffan och sova. Jag läste, slösurfade, fikade och tog det lugn.
Vid 16-snåret blev jag dock rastlös, som jag blir efter att ha suttit stilla för länge. Så jag gick iväg för att kolla om våra odlingar flutit bort. Vi har ju inte behövt vattna direkt. Purjolöken växer fint och den kan stå ett tag till. Kollade i lådan med lök - här hade blasten lagt sig ner, både för vanlig gullök och även för shalottenlöken. Så jag bestämde mig för att skörda all lök. Under tiden som jag drog upp löken hörde jag att Kandi gnäggade. Tänkte att ja, ja, - jag kommer snart med em-maten. Jag fick fart på T så han hjälpte mig att bära iväg all lök till ett utebord. Där började vi att knyta ihop knippen av löken. Kandi gnäggade igen och T sa att "hon kanske inte törs gå ut ur ligghallen". Jag tänkte att det verkar ju helt absurt, men gick i alla fall ut till hagen. Det var ju ändå dags att ge pållarna sin em-mat.
Och mycket riktigt. Oktawia stod ute i hagen och betade. Kandi var kvar i ligghallen. Helt frustrerad över de äckliga plastremsorna som var i vägen. Hon vågade altlså INTE lämna ligghallen. Så fort remsorna nuddade hennes kropp dog hon nästan. Oktawia gick in i ligghallen och så ut igen. Detta gjorde hon 3 gånger - allt för att vis Kandi "så här gör du". Det hjälpte föga!
Jag fick gå fram till sidan av öppningen, tog tag i en remsa och vek undan den. Då slängde sig Kandi ut och galopperade iväg vilt bockande. Lycklig över att vara ute i friheten igen. Sedan kom hon fram till mig och gosade.
Snacka om att hon har svårt att vänja sig vid köldridåremsorna - det är inte lätt att vara häst 😇.
När damerna fått sin mat så ställde jag ordning betfor, vetekli och lucern i vatten. Sedan fortsatte vi med att göra knippen av gullöken och så hängdes den upp för att torka.
När det gäller shalottenlöken så bar jag in den till köket och gjorde rent den från jord. Nu ska den också få torka . Vi har lök så vi klarar oss ett tag i alla fall.
Vid 18-snåret så fixade T ordning lite middag. Färskpotatis, grönser och isterband blev det idag. Sista måltiden då jag i morgon startar en Modifastkur igen. Nu så här efter semestern är det välbehövligt. Jag har gått upp 6 kg under semester - inte alls förvånad och tämligen förväntat. Jag har middag sent, ätit massa godis och onyttigheter, plus lite vin titt som tätt. För att det inte ska dra iväg ännu mer så blir det nu en Modifastkur under hösten. Vi har ett par tillställningar under september, och dessa kommer jag vara med på. Att avvika från Modifastschemat 2 gånger får funka. Man ska leva också 😎.
Vi tog det lugnt efter maten, men det var en fin kväll och jag ville utnyttja vädret.
Därför bestämde jag att det fick bli en promis med Oktawia. Kandi har tappat en sko och är tämligen ömfotad. Jag drog ut till stallet vid 19:45. Plockade in pållarna och fixade ordning Oktawia. När vi var klara så drog vi ut på en kvällspromenad i solnedgången. Jag tvingade med T så han fick röra på sig. Han klagade över att han var trött, men vad han inte förstår är att för att få igång sin kondition så måste man röra på sig. Och man blir inte piggare av att ligga och sova en hel dag. Så han fick vackert följa med.
Oktawia var nöjd över att få komma ut en sväng i alla fall.
Vi tog en kort promis på 35 minuter. Oktawia hade nog orkat längre, men jag fick ju galet ont i skenbenen efter förra promisen. Idag tog jag på mig mina walkingsskor, men risk att bli trampad i stället. Dock slapp jag värk i skenbenen, men vågade inte gå för långt. Vi får öka sträckan allt eftersom. En promis 35 minuter är bättre än inte alls.
Väl hemma så kollade jag igenom Kandi också innan jag avslutade med att plocka undan alla prylar och servera kvällsmaten. Förpassade mig in till stugvärmen och pysslade om kittisarna. Och nu får det bli soffhäng framför Nyheterna som får avsluta kvällen.
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
