13/11 Måndag - Ny vecka...
Så var det måndag igen och ny arbetsvecka. För min del blev det jobb hemifrån istället för att åka in till IT-huset. Med tanke på att T är helt däckad och vi inte vet om det är Covid eller vanlig influensa, så känns det inte så angeläget att åka in och umgås med en massa folk i ett konferensrum hela dagen.
Det var fler än jag som inte var på tiptop och jobbade hemifrån, så i vi kopplade upp oss via teams och körde hybridmöte. Några på plats i konferensrummet och några via teamslänk. Det funkade bra det också. Vi hade projektmöte hela fm och jag var lite lagom trött i mössan när vi bröt för lunch. Jag kollade till T, men han ville bara ha lite fil att äta. Jag drog ut till stallet och lunchmatade pållarna och mockade boxarna lite snabbt. Sedan in till stugvärmen igen och så käkade jag min matlåda under tiden som jag läste in mig på lite material.
Resten av eftermiddagen försvann snabbt och jag jobbade på fram till 16:30. Då blev det en vända ut till stallet igen. Em-fodrade pållarna och så fixade jag ordning damernas mat inför nästkommande dygnet. Jag förpassade mig sedan in igen och kollade till T. Han såg lite piggare ut nu och jag hjälpte honom att få igång TV:n i gästrummet. Den är inte inkopplad på parabolen, men nu när chromecasten inte behövs till stora TV:n, så testade jag att använda den på gästrums-TV. Efter lite meckande så fick jag fart på det hela. Visade T hur han ska göra för att streama så han har nåt att göra där han ligger.
T ville dock bara ha ett par mackor att käka, så det fick han. Pysslade om kittisarna och så fixade jag ordning ett par mackor åt mig också för jag var för seg för att laga mat. Placerade mig i soffan och så streamade jag ett par avsnitt av Fire country. Strax efter 19-snåret så lämnade jag soffan och drog ut till stallet. Jag plockade in pållarna och så fixade jag ordning Oktawia lite snabbt. Det som tog längst tid, det var att få på oss all reflexutrustning för att synas i kolmörkret. Utrustade med varselkläder, reflexer och pannlampa så gav vi oss ut på en kvällspromenad. Oktawia tyckte det var trevligt värre och klev på i ett friskt tempo. Jag fick nästan småspringa i början för att hänga med.
Vi gick fram och tillbaka till byn. Det är en promis på 40 minuter och det fick räcka. Jag har inte lika bra kondis som Oktawia. Som tur är så tyckte hon att det var lite tråkigt att gå hemåt, alltså gick det lite långsammare åt det hållet.
Det var lugnt med trafiken ute på vägen så här dags på kvällen. När vi hade 500 meter kvar så såg jag på håll att det var ett stort fordon som var på väg - det lös nämligen upp vägen väldigt bra. Jag tänkte att det nog var klokt att stanna på ett ställe där vi hade plats att flytta oss en bit från vägen. Det visade sig vara ett smart drag. För det som kom farandes var en enormt stor lastbil - upplyst som en sabla julgran. Det var en långtradare, men istället för ett tradarsläp, så hängde det en lika stor lastbil på kroken. Som var lika upplyst som första lastbilen. Jag visse att vi hade på oss så pass med reflexer att föraren borde se oss, men tror ni att personen saktade ned. Nä, då! Jag hann flytta oss ytterligare bort från vägen innan ekipaget for förbi. Konstigt nog så var Oktawia lugn, medans jag fick rejält förhöjd puls Jag tror inte Oktawia fattade vad det var för ett ljuståg som for förbi oss. Däremot så stissade hon upp sig för det gnisslande ljudet som kom efteråt. Vi fick stå en stund och lugna ner oss innan vi fortsatt med vår promenad i pannlampans sken.
Resten av promenaden gick bra i alla fall. Tills vi kom hem. På väg ner till stallet så skyggade Oktawia helt plötsligt. Till sist lokaliserade jag faran. Det var Sixten som kom smygande efter oss och ville hänga med in till stallet. När Oktawia fick syn på katten, så blev det lite lugnare. Det var inget Lejon - hade kunnat vara så, gäller att vara beredd 😎.
Oktawia med sina varselkläder...Ska skaffa en öronhuva också så huvudet syns bra.
Oktawia blev ompysslad och så kollade jag till Kandi. Stallkatterna blev ompysslade och nu vill minsann Sixten vara i sadelkammaren. Det blir nog så att han är min blivande stallkatt. Hans mamma Minna är 14 år gammal och Missen är, enligt veterinären, "en riktigt gammal katt". Missen börjar faktiskt tackla av jag upplever honom som betydligt äldre än Minna. När jag pysslat om alla djuren så fick alla sin kvällsmat. Jag förpassade mig till huset och hämtade Ängla. Vovven blev kvällsrastad och så var det full fart in till soffan.
Nu får kvällen avslutas med det sista avsnittet av Fire Country. Och detta är allt för idag.
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
