31/3 Måndag - En era går i graven...
Måndag igen och jag började arbetsdagen inne på kontoret då jag hade ett par fysiska möten. I samband med lunch så kom T och hämtade mig. Vi åkte iväg till Stadium Outlet och T shoppade ett par nya skor åt sig. Det var verkligen på tiden då det enda paret han har håller på att falla i bitar. Med nya skor så skjutsade han hem mig. Jag lunchfodrade pållarna och sedan värmde jag min mat under tiden som jag startade upp min jobbdator. Käkade sedan under tiden som jag jobbade.
Eftermiddagen försvann snabbt och vid 16:30 fick det vara bra för idag. T kom hem från jobbet och jag packade jobbdatorn och drog ut till stallet. Pållarna fick sin em-mat och jag fixade pållarnas mat för nästkommande dygn. Förpassade mig in till köket och vi käkade lite mat. Jag passade sedan på att ringa från vår fasta telefon. Idag är det sista dagen som vår fasta telefon fungerar. I morgon är det fasta telefonnätet bortkopplat. Det är verkligen en era som går i graven och jag tycker verkligen att det är fördjävligt! Med tanke på världsläget, krisberedskap etc så är ju det fasta telefonnätet tämligen driftsäkert. Funkar ju även vid strömavbrott eller när mobilnätet går ner.
Vi har ju haft samma telefonnummer i 30 år och det känns konstigt att nu kommer gå att använda. Jag vet att det kommer bli helt hopplöst att få tag på T för när han är hemma så svarar han inte i mobilen. Så är jag i stallet och behöver hjälp - då är det inte alls säkert att jag får kontakt med honom.
Alltså - min åsikt är att det är ett verkligen stort misstag av Telia att koppla bort kopparnätet. Vi har dessutom nedgrävda ledningar från 2000 - så de kan inte ens skylla på att det är svårt att underhålla. När de grävde ner ledningarna var jag i kontakt med Telia och ville att de skulle lägga ner tomrör för att förbereda för fiber. Men det var totalt onödigt enligt Telia - fiber kommer inte behövas på landsbyggden.
Nu sitter man här med skägget i brevlådan. Varken fiber eller fast telefon är vår lott numera.
Tack och adjö kära telefon 😟
Innan det blev för mörkt för kvällsaktivitet ute så drog jag ut till stallet. Jag plockade in pållarna och borstade snabbt iordning båda pållarna. T kom sedan ut och fick ta Oktawia och jag kopplade fast Kandi coh så gav vi oss ut på en promis.
Båda damerna var pigga, men lugna. T tyckte att Oktawia klev på med för långa steg, men det var bara för honom att röra på påkarna. Vi gick ut på den allmänna vägen och knallade cirka 200 meter på den innan vi kunde gå in på en traktorväg. Vi gick 1,5 km på traktorvägen innan vi vända. Det är skönt att gå på denna väg för här riskerar vi inte att möta några traktorer. Nu när vårvämen slagit till så har ju vårbruket dragit igång för fullt. Och risken att möte traktorer i full fart är stor.
Vi vända och så promenerade vi samma väg tillbaka.
Lagom när vi sedan kom ut på den allmänna vägen så hinner vi inte promenera långt förrän det kommer just ett traktorekipage. Alltså en stor traktor med en stor skramlig släpkärra. Oktawia är trafiksäker, men Kandi är inte fullt ut trafiksäker. T gick först och jag sa åt honom att stoppa traktorn. Men det vågade han inte och jag fattar inte varför. Vad tror han att folk ska göra egentligen? Jag lyckades kliva ut i vägen och gjorde stopptecken med handen. Traktorföraren var en förstående förare och stannade traktorekipaget så vi kunde promenera förbi. Kandi brydde sig inte det minsta, men Kandi tyckte det var lite läskigt. När vi kommit förbi och traktorn började röra på sig så skramlade kärran. Då blev Kandi rädd och slängde sig runt mig. Det är inget mer som hon gör. Hon försöker alltså inte slita sig, gäller bara för mig att hålla mig undan så hon inte springer över mig. Efter 2 varv runt mig så lugnade hon ner sig och kunde röra sig framåt. Då kom det 4 hästekipage, det var gänget från grannen som gav sig ut på en tur. Kandi tyckte det var spännande värre med hästmötet, men skötte sig fint och vi kunde gå vidare utan problem. Det blev riktigt mycket miljöträning för Kandi och när vi sedan kom in på vår privata gata så säckade Kandi nästan ihop. Det blev lite mycket för den lilla hästhjärnan idag.
Väl hemma så blev pållarna ompysslade och sedan utsläppta i hagen igen. Jag fixade ordning mockningen lite snabbt och så full fart in till huset igen.
T hade placerat sig i soffan, men jag tog itu med mitt syprojekt. Jag hann sy på en infodring på bakstyckena och så sydde jag ihop sidosömmen. Så långt orkade jag jobba med symaskinen idag.
Vid 21-snåret drog vi ut till pållarna och så fick pållarna komma in. Jag kollade igenom damerna och så serverades medicin till Oktawia och därefter fick damerna sin kvällsmat. Stallkatterna pysslades om och så var det full rulle in till stugvärmen.
Nu får det bli lite soffhäng framför TV:n som får avsluta kvällen. Så detta är allt för idag.
/Lizzie
Kommentarer
Trackback
